onsdag 7 november 2012

Från Ingemar Nyqvist

 
                      Vår fiende är mer farlig än terrorister 
   Troende kristna är alltid en liten minoritet. Världens regeringar och militärmakter tar ingen notis om vad vi säger. Varför ska vi då diskutera om kriget mot terrorismen?

   Det krig som vi är involverade i, är av ett annat slag. Vi har en helt annan vapenrustning. Och vår fiende är mer farlig än terrorister. Vår fiende finns inte bara långt borta i en annan världsdel. Han finns också i vårt eget land.

   De flesta kristna är andligt nedsövda och blinda. De vet inte, och förstår inte att ondskans andemakter är i full verksamhet i deras egna kyrkor. Medan många kristna är upptagna av att diskutera om kriget mot terrorismen, så håller fienden i deras eget land på med att vilseleda både dem själva och andra kristna.

   Dessa andemakter är mycket mer lömska och fräcka än vad de flesta kristna har en aning om. De försöker utnyttja människors svagheter och brist på kunskap och få dem till att handla tvärt emot Guds ord. De kan fördunkla människors andliga syn och tankeförmåga och få dem till att använda felaktiga benämningar på saker och ting. Det är mycket vanligt att människor är "totalt blinda" i vissa avseenden så att de inte ser vad Bibeln lär. Många är insnärjda i samfundsidéer och kyrkotraditioner som de tror är lika bra, och till och med bättre än Guds ord.

Kommentar:
Kan bara säga AMEN!! Det är så TYDLIGT vilken tid vi lever i...varför vaknar vi inte medans tid är ?

Slipsten och mejsel


               Väl prövade du oss, Gud, du luttrade oss som silver luttras.
                                                                                                    Ps 66:10 
   Är det något som märks tydligt just nu så är det just detta, svårigheter, problem och all sköns elände…både bland troende och icke troende… Läste en sak i en dagstidning en gång som aldrig släppt. En kvinnlig konstnär, hon jobbar med sten, slipar, hugger etc… Hon menar att stenen är mer levande än lera, lera formar man till det man vill ha, stenens skönhet kommer fram  när den nöts, slipas…hackas… När man får bort ”skinnet” på stenen så att säga…  
   Och jag kan hålla med henne, stentokig som jag är. En vanlig enkel gråsten kan gömma på så mycket fint om man bara ger sig tid att se efter…
 
   Och är det inte lite så med Gud och oss med? Han formar lera till vackra saker, individer…men en del av oss har blivit så hårda med tiden att det krävs hårdare grepp för att få fram skönheten i oss…och det känns…oj, vad det känns! Att formas som lera är nog så kännbart, att tryckas, dras, formas…men när det måste till slip och hacka för att vårt sanna jag ska kunna komma fram…ajajaj…
 
   Och idag slits, dras, slipas och hackas det överallt… Jag är med på något som heter Facebook på internet, och många av de vänner och bekanta jag har där har det dunderjobbigt, ekonomiskt, fysiskt, mentalt…på alla fronter…
 
   Men… 1Pet 4:12  ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat.”
   Utan prövningar ingen växt, ingen lärdom, ingen kunskap… VILL vi växa i tro och tillit så BEHÖVER vi prövas, mejslas, knådas…men Gud tvingar sig inte på någon, vill vi ligga ner och ge upp så är vi fria att göra det, men till vilken nytta för oss?
   Och framför allt nu när tiden är så kort som den är innan Han kommer tillbaka…
 
   Jag hoppas och ber att vi ska lära oss se varandra, stödja varandra, be för varandra…vara där för varandra vad som än sker runt omkring. Lära oss se outtalade behov och inte vara rädda för att gripa in när det behövs… Ingen kan göra allt, men alla kan göra något… Som svensk finns det två saker man bör lära sig: att be om hjälp och att våga ge hjälp…vi är som ett småfegt, försiktigt folkslag.
   Vi behöver varandra nu och vi kommer verkligen behöva varandra framöver…
 
   Gud välsigne er allihop, ni är så älskade…